SannaPanna

Jag försöker än idag hitta folk att umgås med och bli vän med härifrån.. Det är sjukt svårt.. Vad är det för fel på Sandviken och dess jävla invånare? Ursäkta mig, men det är inte kul att bygga upp ett hopp om att "Ah, hon/dom verkar vettiga, vi har mycket gemensamt som är ung förälder. När ska vi träffas med barnen och fika?" och så SKITER SIG ALLT efter bara några veckor.
Känner mig något desperat av att ha någon att umgås med, att umgås och att barnen kan få leka tillsammans. Jag tycker att barn ska kunna leka tillsammans med andra barn, spela roll vilken ålder dom är i.. Dennis får alltid leka med sina kusiner, typ.. Vore kul om han hade en Vän.

Äsch, jag ska inte brusa upp mig allt för mycket, det är väl mitt fel alltihopa, som allt annat..
Vad är då fel? Ska jag bli "som alla andra" för att folk ska kunna våga sig ta kontakt? Jodu, jag har ändrat mig mycket.. Jag är inte den "svarta Sanna" som var förr, jag har mognat på mig och kan inte leva i en svart dvala hela livet. Men fortfarande är jag inte "som alla andra", jag är fortfarande Jag, men känner att jag är mer positivt inställd till saker och ting osv osv.. Idag lever jag!!! Ni vågar ta kontakt med mig, jag lovar!!

Tack för mig.... HEJ!!!!!!!!!!!!!!